1989.

Denna för somliga kanske, till synes odramatiska bild, värmer hela mitt hjärta. En ”vardagsbild” som jag själv allt för ofta ”slänger i min papperskorg” när jag ”framkallar” mina bilder (digitalt) och ångrar mig var gång, i retrospektiv. Det är bilder som denna som gör att jag får känslan att jag är där, och då. Jag var stammis i butiken under perioder och detta är synen/ögonblicket som jag minns det, (även om jag inte var där när bilden togs).
Ett lysande tidsdokument, påminnelse hur det såg ut där och då, samt alla minnen som oundvikligen kommer farande. Det finns inga krockkuddar mot nostalgi 🙂

Tack än en gång Roger för dessa ”memory lanes” som du skänker oss flera gånger i veckan. Ovärderligt och bilderna har ett rejält affektionsvärde utöver teknisk briljans.

Allt gott
Tim